I en tråd som kommit att handla om frikodare och pirater skrev Jonas Björk:

Att [piratpartiet] är emot mjukvarupatent gillar jag, det är jag med. Att kunna ta patent på en knapp i ett GUI som man kan klicka på är helskumt. Lyckas de få igenom detta är det nog slutet för det moderna IT-samhället.

Precis. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag håller med. Om mjukvarupatent blir helt legaliserade blir det de stora pojkarna, som har råd med egna jurister, som tar över showen.

Men jag tror inte längre att mjukvarupatenten går att stoppa med bara aktivism. Därför behövs piratpartiet i riksdagen.

Redan idag är det omöjligt att skriva ett meningsfullt dataprogram som inte inkräktar på ett antal redan beviljade europeiska patent. Att kunna ta patent på en klickbar knapp i ett GUI, som du nämner, är inget påhittat skräckexempel. Adobes patent EP0689133 täcker precis det. Och det finns minst 30,000 mjukvarupatent till som Europeiska Patentverket EPO har beviljat.

Hittills har de här patenten inte ställt till problem för så många i praktiken. Det beror delvis på att de har dåligt stöd i lagen, även om EPO har beviljat dem. Det var därför patentförespråkarna försökte få en ändring av lagen genom mjukvarupatentdirektivet.

Det försöket misslyckades visserligen när europaparlamentet slutgiltigt avslog direktivet i juli 2005. Det skedde huvudsakligen tack vare det enorma arbete som FFII hade lagt ner på att bekämpa direktivet under flera års tid. Men historien är på intet sätt över i och med det.

Nu har precis rond 3 i kampen om mjukvarupatenten börjat. Den här gången är det "gemenskapspatentet" som patentlobbyisterna har tänkt använda som trojansk häst för att legalisera mjukvarupatenten.

Gemenskapspatentet presenteras som (och är i huvudsak) en rent administrativ förändring av patentsystemet, i syfte att göra det billigare att söka patent för hela Europa. Men det finns också en liten passus om att beslut fattade av EPOs besvärskammare ska vara prejudicerande för de nationella domstolarna i hela Europa.

Det kanske låter oskyldigt, men det är det inte. Det innebär att det räcker med ett enda utslag från EPO för att praxis ska bli att mjukvarupatent är lagliga. EPO vill verkligen ha mjukvarupatent, eftersom de får mer pengar ju fler patent de beviljar. Så om väl gemenskapspatentet blir antaget lär det inte dröja länge innan det kommer en sådan dom. Då är mjukvarupatenten ett faktum. Då behöver inte patentinnehavarna vara rädda för att använda sina patent i domstol längre.

-Nåja, FFII klarade biffen förra gången och kommer säkert att göra det igen, kanske någon säger.

Själv tror jag inte det. FFII gjorde ett fantastiskt jobb i rond 1 och 2, det är inte tu tal om den saken. Jag är fortfarande stolt över att jag själv tog initiativet till att bilda den svenska underavdelningen FFII.se våren 2004.

Men jag tror inte längre att vi i längden kan hålla mjukvarupatenten stången med bara aktivism. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat att försöka påverka genom att övertyga politikerna i de etablerade partierna.

FFII vann visserligen slaget om mjukvarupatentdirektivet. Men det var med minsta möjliga marginal. Två dagar innan den avgörande omröstningen i europaparlamentet visste ingen vilken sida som skulle vinna. Då valde patentförespråkarna att rösta mot sitt eget förslag hellre än att riskera att det skulle antas i en form som uttryckligen sa nej till mjukvarupatent. Men det var precis på håret, alltså.

Den som inte själv var med och följde kampen på nära håll vet inte vilken enorm arbetsinsats det behövdes för att komma så långt. Totalt var det många hundra aktivister i hela Europa som gjorde större eller mindre insatser. Närmare ett tiotal personer jobbade i princip dygnet runt under ett par års tid. Närmare ett hundratal gjorde avsevärda insatser.

Själv satsade jag större delen av min tid under drygt ett år, och tog som sagt bland annat initiativet till att starta den svenska avdelningen. Det gjorde mig till en av de hundra, inte en av de tio.

Av de tio som var mest engagerade, var det två stycken som vid olika tillfällen drog på sig akuta psykoser på grund av överansträngning. (Det låter kanske värre än det är, "akut" betyder "övergående" i de här sammanhangen. Men det är i vart fall ett tecken på att man har gjort så mycket man kunnat.)

I princip allt det här arbetet var helt obetalt. Det har funnits lite grand pengar centralt, men den svenska föreningen har kört kassalöst sedan starten, och har inte fått en krona i bidrag av något företag.

Jämför det med hur lobbyisterna på andra sidan har det. De behöver bara fakturera sina kunder (bland annat Microsoft) och kan fortsätta precis hur länge som helst. En av våra ledande aktivister stötte ihop med Simon Gentry (lobbyist för andra sidan) i en bar i Strasbourg direkt efter omröstningen.

-Vi ses om två år, sa lobbyisten och höjde glaset och log. Det kunde han kosta på sig, trots att han just hade förlorat omröstningen. För honom är det ingen uppoffring att fortsätta kämpa hur länge som helst. Det är hans jobb, och han får bra betalt för det. Och Microsoft och de andra spelarna på andra sidan kan hyra hur många lobbyister som helst utan att ens märka det i årsredovisningen.

Om striden ska fortsätta föras mellan aktivister och lobbyister, som den har gjort hittills, kommer lobbyisterna att vinna. De har helt enkelt större uthållighet och större resurser.

Därför är det min fasta övertygelse att den parlamentariska vägen är den enda som återstår. Det räcker inte att försöka övertala de sittande politikerna. Vi måste in i de beslutande församlingarna själva. Det är enda sättet att förhindra att mjukvarupatent smugglas in i Europas lagstiftning bakvägen.

Tyvärr är mjukvarupatentfrågan alldeles för specialiserad för att det ska gå att mobilisera stora väljargrupper att rösta utifrån den. Den är fullständigt central när det gäller att bestämma vilken sorts informationssamhälle vi ska ha i framtiden. Men det går inte att få media att uppmärksamma frågan ens i närheten av hur mycket som skulle behövas. Det är min bestämda uppfattning efter att ha ägnat ett drygt år åt att försöka.

Därför är det en skänk från ovan att frågan om piratkopiering har kommit upp i debatten. Den frågan handlar också om vilken sorts informationssamhälle vi vill ha, och hur det ska vara med friheten på internet. Men den har en helt annan genomslagskraft i medierna, och berör många fler människor direkt.

Genom att fokusera på hur upphovsrätten riskerar att reducera internet till en betaltjänst för passiva konsumenter, snarare än på mjukvarupatenten, har piratpartiet en chans. Den chansen ska vi ta.

Kommer vi in i riksdagen i vågmästarställning kommer vi att kunna leverera resultat. Vi har en genomtänkt strategi för hur vi ska få igenom våra krav i det läget.

Men vi måste komma in. Gör vi inte det kommer ingen annan sätta stopp för mjukvarupatenten. Aktivism räcker inte.

Sverige behöver ett parti som sätter frågorna som rör det öppna informationssamhället överst på agendan. Piratpartiet gör det. Det är vi ensamma om i svensk politik. En röst på vilket som helst av de andra partierna är en röst för att på sikt införa mjukvarupatent.

Så enkelt är det tyvärr.